Till nyhetslistan

IMG_5406A-1.jpg

Dagens predikan, 4 s. e. påsk. Mors dag

10.5.2020 09.50 Tom Sjöblom

Joh. 17:6-10

Jesus bad och sade: ”Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du tog från världen och gav åt mig. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har bevarat ditt ord. Nu förstår de att allt som du har gett mig kommer från dig. Orden du gav mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och verkligen förstått att jag kommer från dig, och de har trott på att du har sänt mig.
   Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag har förhärligats genom dem.”

Söndagens tema är ”Himmelrikets medborgare i världen”, en söndag då vi får glädjas över att vi, ledda av den heliga Anden, får ta del av den himmelska glädjen redan nu i den här verkligheten och världen. Att vi är himmelrikets medborgare borde synas på många olika sätt i vårt liv. Ett av de mest betydelsefulla tecknena om detta, är en kärleksfull attityd mot våra medmänniskor. I dagens evangelietext pratar Jesus om hur han har förhärligats genom oss, som tror på honom. När Jesus vandrade här på jorden, var hans sätt att möta alla med respekt och kärlek, ett av hans mest kännetecknande egenskaper. För honom är alla människor likvärdiga och varje liv är värdefullt.

Det här var någonting, som de första kristna försökte ta på allvar. Paulus skriver om det i sitt brev till galaterna: Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus” (Gal 3:28). Tanken är att alla kristna skall i anden höra till en och samma familj och leva i samhörighet med varandra. Det är oklart hur bra de första kristna egentligen lyckades med det här, men så mycket vet vi, att de kristnas samhörighet och deras sätt att möta andra människor med respekt, noterades av flera romerska författare.

Att leva i samhörighet med andra innebär att vi tänker på alla människor som våra nästa. Människan har en naturlig instinkt att hjälpa sina närmaste och sina släktingar, men Jesus förväntar sig något mera än det här av oss. Han förväntar sig att vi möter alla människor som våra närmaste och våra släktingar. Ja, han utmanar oss att skåda Guds närvaro i alla människor, som vi möter i vår vardag.  Det är så som vi kan vara med och skapa fönster till himmelriket redan här på vår jord.

Men vad innebär det egentligen att möta andra människor med respekt. Ordet ”respekt” kan syfta på olika saker. I vardagligt tal betecknar ordet ”respekt” vördnad, eller aktning för en person. Till exempel, respekterar vi Gud för att vi förstår hans sublima karaktär och vi kan känna hur små vi är framför honom. Enligt Bibeln skall vi också respektera våra föräldrar. Detta på grund av att de har fått som uppgift att ta hand om och uppfostra oss så gott de kan. Den uppgiften klarar kanske alla föräldrar inte av, men de är ändå värda vår respekt.

När vi tänker på hur vi ska respektera våra medmänniskor, handlar det om att respektera deras mänsklighet. Respektera det, att de är – liksom vi alla – skapade av Gud och därför – liksom vi alla – Guds barn. Vi borde kunna respektera allt det Gud har skapat, för Gud själv tänkte, att allt skapat är gott, när han skådade på sitt skapelseverk. I grund och botten finns Guds tankar, Guds kärlek, Hans ljus i oss alla, i allting vad Han har gjort. När vi möter vår omvärld borde vi alltid utgå från det! Vi borde ge Gud en chans, för när vi respekterar våra medmänniskor, visar vi att vi tror på Guds omsorg om oss och om hela skapelseverket. Det år så som vi i den här verkligheten lever som himmelrikets medborgare.

Tom Sjöblom, kyrkoherde