Till nyhetslistan

Tom Sjöblom

Dagens predikan, Lidandets söndag

29.3.2020 07.28 Tom Sjöblom

Luk. 13:31–35

Några fariseer kom till Jesus och sade till honom: ”Skynda dig i väg härifrån. Herodes vill döda dig.” Han svarade: ”Hälsa den räven att i dag och i morgon driver jag ut demoner och gör de sjuka friska, och på tredje dagen är jag vid målet. Men i dag och i morgon och i övermorgon måste jag vandra vidare, ty en profet får inte mista livet någon annanstans än i Jerusalem.
Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. Nu får ni själva ta hand om ert hus. Jag säger er: ni kommer inte att se mig förrän på den dag då ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn.”

Vi har anlänt till den söndagen under fastan, som inleder den s.k. djupa fastan. Djupa fastan sträcker sig ända till slutet av stilla veckan. Namnet ”Lidandets söndag” kommer från tanken, att under de här två sista veckorna av fastan borde vi alla fokusera på att fundera, hur och på vilket sätt kan Jesus´ lidande, förena Guds barn – dig och mig, och alla andra – till en gemenskap. Hur kan vi alla bli ett i Jesus Kristus?

Dagens text handlar om det, hur svårt – egentligen omöjligt – det är att bygga en fungerande gemenskap i tro och kärlek om inte Jesus är närvarande i våra handlingar. Att leva i gemenskap är viktigt för en människa. Vi är skapade till sociala varelser och det är känslan av gemenskap, som gör oss starka.

Det kan därför kännas litet underligt och skrämmande att nu, när vi lever i en krissituation med coronaviruset, kyrkorna hålls stängda för gudstjänst och samvaro. Under dessa omständigheter måste vi ändå komma ihåg att någon gång kan kärlekens gärningar betyda, att vi måste hålla en viss distans med våra medmänniskor, och bygga gemenskap med andra medel.

Vi måste försöka förstå, att det inte är fysisk närvaro som är grunden för kristen gemenskap. Kristna runt hela världen delar gemenskap med varandra oberoende av hur långt borta från andra kristna man befinner sig. Det som förenar oss kristna (eller borde göra det) är Guds kärlek och Jesus´ närvaro i vårt liv och vardag. Vi behöver inte själva ta hand om vårt hus, för Jesus vandrar vid vår sida!

Det är därför viktigt, att vi håller fast vid vår gemenskap också i krissituationer och då, när det ser ut som om vi har blivit ensamma. Vi kan hålla fast vid gemenskapen genom bön och genom att hålla kontakt med varandra genom sådana medier som är möjliga och trygga i dagens situation. Vi kan hjälpa och stöda våra medmänniskor på många olika sätt. Ja, det är möjligt att dagens krissituation skapar nya positiva möjligheter för oss att sprida Guds kärlek i vår omgivning.

För mig själv, har det blivit ännu tydligare än förr, att vi människor behöver varandra. Vi måste kämpa emot själviska tankar och påminna oss själva om hur viktigt det är att, i alla våra handlingar och beslut, vi förstår att vi klarar av livet och dess utmaningar bara som en gemenskap – bara genom att utföra kärlekens gärningar i Jesu namn.  Vi kan styrka gemenskapen genom att styrka vårt förhållande med Jesus. Välsignad är han som kommer i Herrens namn!

Tom Sjöblom, kyrkoherde